Kom ihåg att det alltid är välkommet att kommentera.
Även påhopp. Det värsta som kan hända en författare är att bli ihjälkramad.
Det går bra att "slänga in ett lingonben" som vi kallade det här ett tag (det kunde väl både betyda att vara OT och att vara flamsig).
Och minns i de sociala mediernas tidevarv, och i de sketna algoritmernas, att det finns en möjlighet i bloggar som på få andra ställen att dyka ner i gamla diskussioner och ta upp tråden.
God flöjt så länge!
Jag funderar på att byta juridiskt kön och ändra namn till Lars Lundgren.
(Om jag hade fötts till pojke hade jag blivit döpt till Lars eller Martin, om jag förstått saken rätt).
Sen kan jag kalla mig Lasse-Maja.
En folkomröstning hade tvingat medier och politiker att på allvar lyfta svåra frågor om kärnvapen och ekonomi, anser Persson Giolito. Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas panikvändning är ett hån mot väljarna, tycker hon.
https://www.dn.se/kultur/malin-persson-giolito-natoprocessen-ar-ett-han-mot-demokratin/
Önskar att många fler var lika upprörda. Det kanske kommer.
Men jag tycker unga kvinnor ska attackera äldre kvinnor, inte tvärtom. Det visste Katrine Kielos 2007. Nu har hon glömt det.
"för det mesta är inte stilen något att gå i spagat över. Å andra sidan är det inte heller poängen. Vad som räknas i science fiction är idéerna"
Citat ur en recension av en ny internationellt hårdlanserad sci fi-roman. Obs att det inte behöver vara dåligt för att det är hårdlanserat (ges ut på ett explicit kommersiellt imprint som tryckt bok och ljudbok, blir Netflixserie osv osv, se den länkade artikeln). Men jag märker på referatet och på citatet jag lyfter fram att det där inte är nåt för mig.
För såpass mycket vet jag om science fiction att det inte går att säga att språket är oväsentligt. Det är inte mindre viktigt än i alla andra genrer.
Det går inte att skilja mellan underhållningslitteratur och seriös litteratur, åtminstone inte om man tänker sig en hierarki mellan dem. Det finns underhållande litteratur med massor av idéer och minnesvärda bilder och scener, och det finns pretentiös litteratur som knagglar sig fram utan att ha så mycket att komma med.
Det där är självklarheter. Däremot kan man tala om ett slags populistisk litteratur. På samma sätt som politisk populism utgår ifrån att folk är en massa som kan manipuleras, för att de är lite dumma, är populistisk litteratur ytlig och beräknande, språket är dåligt för att det är andefattigt hur mycket effekter som än klippts in. Lite som en motsvarighet till när "finlitteraturen" blir för litterärt sökt.
Det finns olika sorters science fiction, en del är mer tekniskt inriktad och annan mer samhällelig, och det finns blandformer, men det intressanta är att äldre sci fi aldrig blir inaktuell bara för att den tekniska utvecklingen går framåt, lika lite som annan litteratur blir omkullsprungen av samhällets utveckling. Inte ens inom genren science fiction är litteraturen underkastad framsteget. Ursula Le Guin, Phillip K Dick, Mary Shelley. Att de går att läsa beror inte bara på i vilken grad de lyckats vara fjärrskådande och pricka in saker som inte inträffat än. Det beror även på stilen. Och på att de lyckas säga nånting annat.
När jag blivit klar med det här inlägget kommer det att utmynna i reklam för Den skenande planeten, men jag hinner inte mer just nu.
